Bokrecension – Ljuskällan

Författare: Hanna Landahl
Förlag: Bokförlaget Polaris
Utgivningsår: 2020
Antal sidor: 304

Handling
Men, alltså, inget wifi? sa han och stirrade på henne. Vad fan ska vi säga till barnen om denna totala katastrof? Men Staffan, sa Anna och tryckte hans slappa hand. Det är väl ändå ingen katastrof? Alltså allvarligt talat? Jo, sa han. Jag tror faktiskt att det är precis vad det är. En stor jävla naturkatastrof.

Staffan och Anna gör så gott de kan. I sin relation, på jobbet och som människor som just nu råkar leva på den allt varmare planeten Jorden. I alla fall så tycker Staffan det, men hans fru börjar tvivla. Skulle inte en annan livsstil kunna vara bra inte bara för klimatet, utan också för dem själva? När Anna av en slump besöker ekobyn Ljuskällan känner hon sig efter månader av nedstämdhet mer tillfreds än på länge. Och Staffan vill såklart också leva mer hållbart. Fast kanske mest av allt se Anna le lite oftare. Så ekobyn kanske ändå kan vara precis vad deras familj behöver? Väl installerade i det röda torpet känner sig Anna som hemma direkt medan Staffan gör sitt bästa för att hantera biodlaruppdraget och invånarnas självgodhet. Kan ekoby-modellen verkligen vara lösningen på världens alla problem? Och han får allt svårare att tåla Adrian, byns händige grundare som Anna verkar tillbringa allt mer tid med. Kommer deras äktenskap att stå pall för den nya tillvaron? Och kan man verkligen leva utan wifi?

Ljuskällan, den fristående uppföljaren till Under två timmar, är ett träffsäkert samtidsdrama med hjärta och smärta som handlar om hur svårt det är att göra rätt, och hur de kompromisser vi gör som par ibland hotar att splittra istället för att förena

Kommentar
Jag blir alldeles varm av att få läsa om böcker som handlar om det gröna på det här sättet. Det känns också extra spännande att få utforska ekobyar. Verkligen något som växer fram i tider som denna.

Jag har sedan tidigare läst Välkommen till Himmelsta och Under två timmar av Landahl, och gillade framförallt den förstnämnda, som gjorde mig nyfiken på hennes framtida böcker då jag gillade hennes sätt att berätta om relationer och det vardagliga på ett träffsäkert och charmerande sätt. Ljuskällan blev in favorit hittills. Tyckte väl sisådär om Staffan i den tidigare boken, men nu med hans fru Anna och vad hon sätter igång genom att flytta till ekobyn blev det intressant.

Det fanns så väldigt många igenkännande saker om hållbarhetsrörelsen, som gjorde att jag både hoppfullt hängde med karaktärerna, men också småskrattade mig igenom historien för deras med- och motgångar. Allt kändes så otroligt träffsäkert. Hur drivande Anna är för att göra rätt för sig och miljön, men att det likväl var lika charmerande att höra den motsatta poängen, ska vi skatta på morötter (så roligt). Alltsammans var så välskrivet, den ena meningen efter den andra får mig att storle.

Helt klart en feelgood för mig, om hur vår strävan efter att göra rätt inte alltid är så enkelt att implementera, både rent konkret men också hur det kan utmana våra relationer.

Betyg: 4+ av 5

Lucka 23 – Den odödliga sagan

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Alla sagor är alltså på någon nivå en färd in i det okända för att vi ska hitta den bit av oss som saknas, ta med den och nå fullbordan.

I den odödliga sagan avslöjas alla intriger och arketyper så att vi som själva vill bygga upp sagor ska kunna göra det i våra manus och böcker. John Yorke berättar om hur och varför nästan alla klassiska berättelser och filmer liknar varandra på ett nästan kusligt sätt, och hur det kommer sig att en nioåring kan formulera en alldeles typisk saga i det han funderar kring som spontanförfattare.

Först och främst tycker jag omslaget, titeln och förväntningarna inför den här boken var fantastiskt, tänkte att nu når jag magi. När jag sedan bläddrade i boken så ser dock sidorna ut som ren kurslitteratur, alltså väldigt tråkigt och enformigt. De där kontrastera var inte roliga. Men strunt samma, här ville jag lära mig hantverket.

Jag tyckte boken började bra och Yorke fångade mig med sin övergripande genomgång av hur sagor är uppbyggda och gav många exempel. Sedan började han gå in på olika typer av akter och gav än mer exempel och jag läste, tog till mig och fascinerades. Egentligen verkar det inte så svårt, vi har det nog naturligt i oss (men hur vi sedan krånglar till det för oss och för att inte tala om all tvivel, det är en annan historia). Kanske blir det med boken mer uppenbart att om vi bara tänker i vissa formler så kan vi bygga sagor än ledigare.

Men sedan blev det lite tjatigt med fler liknande genomgångar och betydligt längre exempel. Jag upplevde det inte lika varierande och spännande längre. Jag kan ha svårt att motivera mig till att läsa exempel många gånger, jag vill höra det direkt från författarens ord.

Men trots allt, finns det i Den odödliga sagan alldeles fulländade förklaringar som jag kommer leva länge på om hur och varför vi berättar historier.

Volante – 2019 – 319 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig
20. Det som en gång var
21. Minnet av vatten
22. Cinder

Lucka 21 – Minnet av vatten

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Handling: Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian.
Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns. Som den naturliga källa Norias far har hand om – källan som förser hela Norias by med vatten.
Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband.

Jag har sett den här boken många gånger på second hand och varit så nära att ta med den hem, handlingen med naturresursen i framtiden lockade mig så mycket. Det som fått mig att tveka var dels att jag ska vara otroligt restriktiv nu med att ta hem böcker, men också för att det var ett ansikte på omslaget – jag gillar inte det.

Men så fel man får ha, och så synd att sådant ska stoppa en från sådana fantastiska historier. Väldigt snabbt när jag började läsa njöt jag av hur den berättades. Det var så vackert skrivet, och hur författaren bygger upp meningarna, var så fint. Stora frågor och dilemman, hemligheter och familjeband. En ”fantastisk” värld att följa – när vattnet är en otrolig bristvara och människor och familjer lärt sig leva i den här nya tillvaron sedan länge och det bara finns gamla historier om hur vi från vår tid hade det. Jag tyckte det framställdes trovärdigt, jag levde mig också väl in i det här nya. Gillade också att följa Nora från hennes perspektiv med hennes vän Sanja.

Minnet av vatten är en fantastisk fin berättelse som jag är glad att jag tillslut läste.

Modernista – 2017 – 288 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan
16. Historieläraren
17. Fågeln
18. Att vara stilla när allt skyndar
19. Bete sig
20. Det som en gång var

Lucka 16 – Historieläraren

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

“Whenever I see someone reading a book, especially if it is someone I don’t expect, I feel civilisation has become a little safer.”

Handling: Tom Hazard bär på en hemlighet. Av allt att döma är han en högst ordinär 41-åring, men han har i själva verket levt i århundraden. Han försöker på så sätt att tämja det förflutna, som alltid riskerar att komma ikapp honom, och komma över förlusten av sin sedan länge försvunna dotter. Det är en bitterljuv roman, om att förlora och samtidigt finna sig själv. Om tidens gång, kärlekens villkor, och om att det ibland kan ta minst en livstid att lära sig att leva.

Det här blir min tredje roman av Matt Haig, jag gillar temat i hans böcker, frågorna och hans personliga, direkta och filosoferande språk. Jag gillar också den här boken, såsom det andra, kanske kunde jag tycka att det blev lite utdraget och på något vis hade jag förväntat mig något annat, mer utifrån hans yrke (med tanke på boktiteln!). Det är ändå en historia som fängslar och som vid sina stunder är vacker och berörande.

Bokförlaget Polaris – 2018 – 379 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl
13. Osebol
14. Väderfenomen
15. Förväntan

Lucka 13 – Osebol

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Vinnaren av årets skönlitterära bok i Augustpriset heter Osebol och är skriven av Marit Kapla. Jag var snabb med att reservera den efter att jag fick vetskapen om att den vann, annars hade jag nog inte läst den. Såhär löd juryns motivering:

Med osviklig känsla och respekt skapar Marit Kapla ett helt universum av sitt litterära reportage om Osebol. Enskildas vittnesmål blir till lyriska sånger där olika röster varvas. Talet om platsen speglar både smärtsam förändring och oviss framtid. Glesbygdens och världens öden gestaltas genom livet i en värmländsk by.

Även om den är otroligt omfattande volymmässigt är det inget som märks av när man läser eftersom varje sida bara har några rader och bjuder på ett tema kring ett samtal. Det gick snabbt att läsa och jag kom på mig själv med att vilja läsa, för det var lättillgängligt och gav mig en känsla av att jag faktiskt var med och fikade med dem, Oseolsborna. Många texter är fantastiska och skapar verkligen en känsla i hur Kapla har byggt upp orden. Det är så direkt och blir så levande.

Jag var förvånad över att mamma
ville köpa det här huset.

Det såg i stort sett för jävligt ut.

Det var svamp och ruttna baljor överallt.

Jag var väldigt besviken
första gången jag var här.

Jag tyckte det var vackert
med älven och bron
men huset
var ett rent helvete.

Det var fåglar inne.

Det var nån ruta som var sönder
så de flög in.

Hon sa
vänta lite får du se.

Det ska bli drömhuset.

Det är väldigt fint. Men jag vet dock inte om det var den jag själv hade röstat på, även om jag tycker att den är värd vinsten och jag förstår varför då boken är sin egen och berättar om mycket vi känner igen och ställs inför med landsbygden. Jag hade stor behållning av att läsa den.

Teg Publishing – 2019 – 811 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd
10. Människorna
11. Att vinna över ensamheten
12. Fangirl

Lucka 10 – Människorna

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

“Don’t aim for perfection. Evolution, and life, only happen through mistakes.”

Det här är en alldeles säregen historia när matematikern Andrew Martin tas över av en utomjording och genom dennes ögon upplever vi planeten jorden och människorna. Uppdraget är att radera all information som Martin upptäckt innan det sätter igång en process som ödelägger hela universum.

Sakta men säkert lär vi genom den övertagna Martin känna att bakom all ondska och orättvisa så finns det ganska många fina saker. Det är väldigt charmigt att följa. Jag tycker det gestaltas så väl i hur annorlunda Martin/utomjordingen ser på allt här och hur han tar sig an och hanterar sitt ”gamla” liv.

Det som jag dock inte uppskattade mot slutet var det förändrade berättarperspektivet. Mycket av det gillade jag men det fanns vissa delar som jag störde mig på.

Annars är det här en bok för mig, gillar att få ta del av fina tankeväckande saker på helt nya sätt.

Massolit förlag – 2016 – 378 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny
8. Testamente
9. Lögnernas träd

Lucka 8 – Testamente

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

En Augustprisnominerad bok som beskrivits som en hel symfoni av röster när den stora syskonskaran berättar och skapar en bild av en finsk, fattig familj och försöker bena ut vem som bär ansvar och om det går att skriva om ens historia.

Jag blev fullständigt absorberad redan efter ett par sidor. Redan där kände jag skrivglädjen och hur väl allting berättas med karaktärskännedom, återknytningar och den egna rösten. Ändå blev det en smula för mycket sammanlagt, men för det allra mesta tycker jag att det här är en historia som berättas på ett alldeles fantastiskt sätt. Språket är det jag kommer minnas.

Norstedts – 2019 – 437 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut
7. Lanny

Lucka 7 – Lanny

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

“Which do you think is more patient, an idea or a hope?”

Handling: Inte långt från London ligger en liten by. Den här byn tillhör människorna som bor här, och de som bott här under hundratals år. Den tillhör Englands mystiska förflutna och förbryllande nutid. Den tillhör Mad Pete, ensamvarg och konstnär. Gamla Peggy som hänger över grinden och skvallrar med alla som går förbi. Den tillhör familjer som är borta sedan generationer, och sådana som bara nyligen flyttat hit. Den tillhör Lanny, pojken som plötsligt försvinner spårlöst. Men också Dead Papa Toothwort som vaknat från sin slummer djupt inne i skogen. Dead Papa Toothwort som lyssnar till dem allihop.

Det handlar om gamla sagor, om naturen och väsen och alltsammans är så väldigt annorlunda mot andra böcker… klart jag blev nyfiken. Och när jag nu läst den kan också jag konstatera att det är den, annorlunda. Att man ens kan berätta en historia på det här sättet, det var väldigt inspirerande. En speciell känsla skapades, som om hela marken mullrade.

Jag älskar verkligen vissa delar av den här boken. Men sedan dök det också upp en liten dos av avskräck för mig, och en annan del av mig förstod knappt efteråt vad allt bestod av. Det är som om man bara dök in i en situation och sedan tar det plötsligt slut. Märklig. Men visst fick den grepp om mig.

En alldeles egensinnig historia.

[etta] Sekwa Förlag – 2019 – 229 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände
5. Bin och människor
6. Oceanen vid vägens slut

Lucka 5 – Bin och människor

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Bin och människor var i år Augustprisnominerad i kategorin årets fackbok. Boken är skriven av Lotte Möller som tidigare gett ut många trädgårdsböcker, inklusive Trädgårdens natur som jag varit nyfiken på att läsa tidigare.

Bin och människor är otroligt välkomponerad, den är snyggt designad och bara att kika igenom dem är tillfredsställande nog. Möller har byggt upp den efter årets månader och varje månad får vi läsa om ett ämne kring bin. Jag gillar det koncisa upplägget med olika infallsvinklar. Det är fascinerande att läsa.

Jag fick en känsla av att Bin och människor skulle påminna (upplevelsemässigt) av Min europeiska familj av Karin Bojs som vann denna kategori år 2015. Kanske var det för att den inte vann, eller för att mitt intresse inte var lika sprakande, som boken inte riktigt uppfyllde mina (väldigt) höga förväntningar. Men det var också något i att hon skrev något i stil med det finns hur mycket som helst att ta reda på och få med här men jag varken kan eller har tid för det så jag måste sätta punkt någon gång – så är det förmodligen med de flesta böcker, men det gör att upplevelsen sänks för mig som läsare, för även om det är så, tycker jag inte att det behöver nämnas, det ska framhävas som att boken är fulländad.

Förutom den lilla kritiska detaljen, har jag absolut fått en fin lässtund och lärt mig en hel del om det här betydelsefulla lilla djuret.

Norstedts Förlag – 2019 – 221 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort
4. Bokcirkeln vid världens ände

Lucka 4 – Bokcirkeln vid världens ände

Nedräkning mot jul med en bokrecension om dagen…

Jag kan vara lite för snabb att läsa vidare i nästa bok ibland att jag glömmer att publicera en recension… så var det med den här boken av Frida Skybäck. Titeln är är som gjord för att riktiga bokslukare ska sätta tänderna i den, eller hur?

Patricia får en dag ett halsband på posten som en gång tillhörde hennes syster Madeleine, som har varit försvunnen i många år. Hon bestämmer sig för att åka tillbaka till Ljusskär i Skåne för ett sista försök att ta reda på vad som hände. Hon tar in på Monas Bed, Breakfast & Books och därifrån tar allt vid, när hon lär känna människorna och benar ut historien.

Jag hade kanske velat befinna mig mer där hos Mona än vad som fick plats, men det var trevligt så länge det varade. Alltsammans var välskrivet och bjöd på härlig läsning, det var underbart att få lära känna alla de karaktärer som figurerar där. Skönt att varva med lättsmält.

Louise Bäckelin Förlag – 2019 – 350 sidor

Tidigare luckor:
1. Stjärnstoft
2. Anteckningar från en orolig planet
3. En halv värld bort