bird by bird av Anne Lamott

Handling
”Thirty years ago my older brother, who was ten years old at the time, was trying to get a report on birds written that he’d had three months to write. It was due the next day. We were out at our family cabin in Bolinas, and he was at the kitchen table close to tears, surrounded by binder paper and pencils and unopened books on birds, immobilized by the hugeness of the task ahead. Then my father sat down beside him, put his arm around my brother’s shoulder, and said, ‘Bird by bird, buddy. Just take it bird by bird.'”

Kommentar
Den här skrivhandboken hade jag hört talas om från olika håll och haft den i åtanke som en bok som jag skulle vilja läsa någon gång, just för att jag intresserar mig för skrivandet och vill få tips och inspiration.

Texten är ju på engelska och i vanliga fall brukar jag inte läsa på det språket. Men när det är lite mer åt det fackliga hållet brukar det gå bättre. Sedan underlättade det också väldigt mycket i och med Lamotts lättsamma språk. Det är följsamt, roligt, igenkännande och intressant. Hon bjuder ofta på historier och har många kloka råd att ge. Det är konkret och generöst. Jag tyckte den var väldigt härlig att läsa. Nog blev jag peppad till att skriva ännu mer. Att ta det ”bird by bird”, såsom hon uttrycker det. Det uttrycket gillar jag.

Det fanns dock några tillfällen under läsningen som jag helt enkelt skummade förbi. Mest för att jag bara ville ha åt det som handlade direkt om skrivandet. Det blandas alltså in ibland lite om hennes liv (det nämns också tydligt vid just bokens undertitel).

Slutsats och betyg
Väldigt personlig och härligt peppande bok för skrivande människor med många goda råd. Betyg 4.

bird by bird – Some Instructios on Writing and Life | 237 sidor
Anchor Books | 1994 | 978-0-385-48001-7

Veckans bokbloggsfråga – vecka 13

Frågan från Barnboksbloggen ser ut så här denna vecka: Om du skulle skriva en bok, vad skulle den då handla om? Barn-, ungdoms- eller vuxenbok? Skönlitterär eller faktabok? Och vilken genre?

Att jag vill skriva böcker vet jag men inte riktigt om vad. Jag gissar dock på vuxna skönlitterära böcker, men vad de kommer handla om ändras hela tiden med alla idéer som jag får. Det viktigaste för mig blir att bestämma mig för någon och faktiskt slutföra den, annars blir det ju aldrig någon bok 😉 Det kanske är lättare att nämna vilken genre och det skulle i så fall bli ganska så vardagliga men med lite magiska inslag. Men jag vet som sagt inte i detalj exakt hur. Vilken känsla är också viktigt för mig och jag har några inspirationskällor, ska bara försöka hitta mig själv där någonstans.

Liv efter liv av Kate Atkinsson

Handling
Den 11 februari 1910 föds Ursula Todd, det tredje barnet till en rik engelsk bankirfamilj. Ursula har ett synnerligen unikt liv framför sig, där hon föds och dör om och om igen under de ca 60 år vi får följa henne. Hon får uppleva flera av sin tids viktigaste händelser och på olika sätt vara med att påverka historien. Tänk om du skulle få ett oändligt antal chanser att leva om ditt liv. Skulle du till slut kunna rädda världen från ett oundvikligt öde? Skulle du ens vilja?

Kommentar
Den här boken hade funnits i mitt bakhuvud ett tag som en sådan bok som jag bara måste läsa just för att jag tyckte att ämnet var så spännande, det här med reinkarnation och att leva flera liv, så som Ursula gör i den här boken. Det är en berättelse som verkligen tilltalar mig och nu fick jag äntligen en chans att läsa den.

Men jag måste säga att det inte riktigt blev så som jag tänkte mig (jag hade å andra sidan inga större förväntningar på den heller). Boken är väldigt lång, inte för att det i sig är något större problem, men när jag inte fann handlingen som särskilt spännande så blev det mest en lång transportsträcka. Jag hoppades att något intressant skulle dyka upp. Vilket jag tyvärr inte tyckte att det gjorde. Det blev alldeles för utspritt och ogreppbart för mig. Efterhand blev jag också medveten om tiden som den utspelar sig kring (där mitt intresse stjälper) så då fanns det inte mycket som kunde rädda det hela från mitt håll. Väldigt synd att det blev så.

Slutsats och betyg
Trots att boken har ett väldigt spännande tema så föll den för att jag aldrig riktigt fastnade för den, den blev på tok för långtråkig för mig. Betyg 2.

Life After Life | 535 sidor | Massolit förlag | 2015 (2013) | 978-91-87783-23-4

Columbus koden av Mike Evans

Handling
Information från säker källa är hans enda vapen…
   Den amerikanske Secret Service-agenten John Winters tycker att påståendet att han i nedstigande led är släkt med Christopher Columbus är löjligt. Han tror att avslöjandet att Columbus hade en hemlig agenda för sina resor till den Nya världen förmodligen är falskt. Men, tänk om han har fel…?
   När Christopher Columbus reste för att upptäckta Amerika och den Nya världen, var det för att han ville tjäna den spanske kungen och drottningen? Eller var det för att han ville fly ifrån dem? Var hans band till Jerusalem starkare än någon kunde ana? Var han egentligen en jude som flydde från den spanska inkvisitionen? Och kan en upptäckt av dessa hemligheter stoppa en internationell katastrof i dagens värld av terrorism?
   Secret Service-agenten John Winters är fast besluten att finna svaren i denna spännande roman som är baserad på verkliga och fram tills nu, aldrig tidigare avslöjade fakta.
Kommentar
Jag måste säga att den här boken tycks utlova enastående läsning som både bjuder på spänning och fakta. Det här med Christofer Columbus tyckte jag verkade superspännande. Det var det som fick mig att plocka upp boken, av nyfikenhet.

Bland författarinformationen längst bak i boken står det att Evans har skrivit över 60 böcker, herregud tänkte jag. Men det var också något som märktes vid läsningen för det fanns ett flyt och en naturlighet.

När jag började läsa boken tyckte jag att det började bra och spännande och jag blir nyfiken på vad som ska avslöjas. Men efterhand ändras fokuset en aning och bokens handling består plötsligt av något annat än vad jag tänkte mig. Att det inte heller var så mycket om just Christopher Columbus tyckte jag var tråkigt då jag fick för mig att boken skulle handla ganska mycket om det. Så den här vändningen gjorde att jag tappade den lite, framförallt läslusten kring den.

Slutsats och betyg

Okej läsning, men inte riktigt min smak och dessutom blev jag något besviken vilket gör att boken får av mig betyg 2.

Columbus code | Spänning | 359 sidor | semnos förlag | 2016 | 978-91-87827-44-0

Veckans bokbloggfråga – vecka 12

Frågan som Carola på Barnboksbloggen ställer låter såhär:

Då och då skickar ju bokförlagen ut pressutskick och recensionsexemplar. Ibland kommer det bara böcker, och ibland kommer boken tillsammans med något annat roligt som anknyter till bokens tema. Jag har dock funderat lite på hur det går till hos förlagen när de bestämmer vilka bloggar som ska få sådana här pressutskick. Har någon av er koll? Har ni på något sätt anmält er eller jobbat aktivt för att få vara med på listorna över vilka som ska få pressutskick? Eller tvärtom, tillhör du de som innerligt önskar, men aldrig får något? Och till sist, vad tycker ni om själva konceptet, är det bara kul att få sån här post eller känner ni att det förpliktigar?

Det här är en fråga som jag har klurat på. En stor anledning till att jag startade min bokblogg var för att jag tyckte att det var så himla häftigt att man kunde på hem rec.ex. Men nu är jag så kluven till det. Jag tycker det är jättejobbigt och känner sån press att skriva om dem, jag känner mig mer fri om jag inte fått boken på det sättet. Sedan har jag börjar omvärdera att jag kanske rent av inte vill samla på mig en massa böcker. Och då blir det ju knepigt.

Jag tillhör dem som får några förfrågningar men det är inte från några större förlag precis. Jag antar att man får jobba aktivt för att få rec.ex och pressutskick, göra sitt bokbloggande bra, konsekvent och uthålligt. Och kanske visa att man vill. Men jag vet inte om jag vill längre så jag håller mig bara på avstånd. Inte vet jag, men de som skickar ut kanske rent av har sina favoriter, de vill ju ändå sälja sina böcker (och har några kriterier) och just det krockar med mig. Inte för att jag tycker att det är något fel med detta, jag tycker det är så fint och bra att bokbloggar får lyftas fram.

Det här med Goodreads…

… har jag bråkat lite med. Det har lite att göra med mitt köpstopp av böcker som jag nämnde förra veckan. Nu är det ännu en boklig sak som jag vill göra något åt för att underlätta för mig själv. För jag har inte riktigt gillat Goodreads. Jag använder det ju nästan inte. Det har mest bara varit bökigt att söka upp böcker för att markera först ”pågående läsning” och sedan ”läst” och sedan gå in och betygsätta. Plus att jag ska leta upp en bild som ska visas i bloggen så att ni kan se vilken bok som jag läser just nu. Detta för varenda bok. Ni hör ju vad omständligt det är. Det tycker jag i varje fall.

För några veckor sedan tog jag bort de rutor som jag hade i menyn på bloggen som har med Goodreads att göra. Mest för att jag inte tycker att de är så fina. Sedan undrade jag varför jag trots allt fortsatte använda dem, när jag ändå inte är så aktiv eller gläds åt det. Så nu tänker jag helt enkelt sluta med det. Det räcker väl gott att jag göra små listor på min blogg om de böcker som jag läser och skriva om dem här. Jag ser inte så stor mening i att dokumentera det på ännu fler platser.

Röta av Siri Pettersen

Handling
Hon hade lämnat Rime. Han hade kysst henne och hon hade hejdat honom. Utan anledning. Hon var inte rötan. Hade aldrig varit det. Och nu var det för sent.

   Hirka den svanslösa är inte längre kvar i Ymslanden, istället är hon fast i en värld som är döende, som saknar Kraften och som ruttnar inifrån. I vår urbana tillvaro är Hirka papperslös och ett fritt villebråd. Hennes enda bundsförvanter är en fruktad människojägare och en likfödd och Hirka slits mellan dem. Samtidigt gnager saknaden i henne, saknaden efter Rime och den värld hon kallar hemma. Men allt detta bleknar när hon sakta inser vem hon är och vad hon har för betydelse. Källan till rötan har törstat efter frihet i tusen år. En frihet bara Hirka kan ge honom.

Kommentar
När jag läste den första boken i serien, Odinsbarn, hade jag svårt att komma in i den. Det är en originell serie det här och jag var nyfiken på den, så det kanske inte är så konstigt att det inte gick som jag hade förväntat mig. Jag tror också att läsmetoden som jag hade för den boken inte riktigt passade mig. Jag var med ett readalong och då skulle vi läsa vissa sidor under vissa veckor. Det var jätteroligt att läsa boken tillsammans med andra. Jag tror också att det hjälpte mig en del med några förklaringar. Dock har jag förstått att det passar bättre att läsa utifrån min egen takt och mer sammanhängande. Men mot slutet av Odinsbarn var jag däremot indragen i berättelsen och det höll sig kvar inför den här andra boken, Röta.

Nu den här gången hänger jag med redan från början och fortsätter att göra det under i stort sett hela boken. Jag gillade att läsa Röta. Framförallt när Hirka nu har kommit till vår värld, det tycker jag var väldigt intressant. Kanske blev det då lite lättare för mig att hänga med, vem vet. Det är ju tydliga skillnader mellan Ymslandet och vår döende värld. Jag gillar de här kontrasterna och den samhällskritik som kommer fram nu när spelplanen ändrades.

Det är nog det som får mig att känna ännu mer för berättelsen. Det som Pettersen också skriver om vid allra första början – ”… och till dig. Du som bryr dig om jorden. Du som kämpar på egen hand, eftersom avgrunden mellan din dröm och verkligheten är alltför stor. du som vill lämna världen i bättre skick än den var när du kom. Du som alltid har vetet att vi går i fel riktning. Det här är din bok.” Jag gillar verkligen att få en glimt av författarens intentioner med sin berättelse, det blir så mycket mer då när jag läser den.

Jag var som sagt mer i samklang med historien den här gången och njöt av att läsa och följas med i svängarna. För det svängde verkligen, ibland visste jag inte vad jag skulle tro. Är riktigt nyfiken på hur den här serien ska sluta!

Dock är jag ju rätt så känslig av mig, så när de kommer de där äckliga scenerna avskys jag av det och tänker hur egentligen ungdomarna tar det, för boken har väl en lite yngre målgrupp än mig. Annars blir ju rätt så inlevelsefullt…

Slutsats och betyg
Det klickade mer för mig nu när jag läste Röta , tyckte den var väldigt spännande och intressant och jag ser fram emot att läsa den sista boken i serien. Röta klättrar upp och får en 4:a av mig.

Korpringarna #2 | Fantasy, Ungdom | 525 sidor | B. Wahlströms | 978-91-32-16619-9

Bokbloggsjerka 17-20 mars

Frågan som Annika ställer denna fredag låter såhär: Vad tycker du om stereotyper? Känns det tryggt, irriterande, bör undvikas, etc.

Hmm, vad tycker jag egentligen? Jag grubblar inte så jättemycket på detta får jag erkänna. Så mest tryggt skulle jag nog säga. Men visst, ibland blir jag medveten och kan tycka att något irriterar, men oftast om jag uppmärksammar något blir det mest som en iakttagelse och inte något som grämer mig så värst. Jag är väl en av dem som bara sväljer när allt är så normalt. Samtidigt så kan jag ändå känna att jag uppskattar och kan tycka att det blir intressant om det kommer in andra influenser. Så jag tycker ändå att det är något bra att lite alternativ får komma fram också, annars blir det väl tråkigt.

Heidenstams misstag av Jakob Sverker

Recensionsexemplar från författaren
Handling

Madeleines farfar besöker 1932 Verner von Heidenstam på Övralid. En doktorand vid litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala blir i vår tid mördad som en konsekvens av mötet. Mordoffret lämnar efter sig en anteckning som får polisen att kontakta Carl-Henrik, nyligen hemkommen från Paris.
   En förbjuden kärlek i trettiotalets Uppsala, via Vinterkrigets Finland, leder till en kapplöpning i Nordafrika om hemligheten som kan förändra Europa.
Kommentar

Vid den här andra boken om Carl-Henrik och Madeleine kände jag att det flöt på bättre vid läsningen. Språket var mindre komplicerat, även om det fortfarande var innehållsrikt. Den här boken är också snyggt uppbyggd med tydlig spänningshalt och jag hölls ända fram till slutet för att få reda på hur det egentligen skulle gå för personerna. Plus att lockas jag till en fortsättning till sista boken.
Jag tycker att boken är okej som helhet men det finns en viss aspekt som inte faller mig i smaken. Det är egentligen hela dramat som jag inte går igång på, kanske mest för att genren inte är något som jag så ofta dras till. Något annat är det här med det sexuella som så ofta kommer in i handlingen och får stå för rätt mycket, det tycker jag känns pressat och smått uttjatat.
Däremot tycker jag att den här andra boken i serien är något mer utvecklad än den första. Mer flyt som sagt, men också mer tilldragning rent historiemässigt för min del. Jag tycker till exempel att historien och uppbyggandet av Madeleines farfar är intressant att läsa om och även det som Carl-Henrik i den här boken ställs inför. Boken har ett mer djup som jag gillar och som får mig som läsare mer intresserad.

Slutsats och betyg
Mer läsvänligt för mig än den första boken i serien fast med samma spänning. Det är inte riktigt min smak men med språket och uppbyggandet kring historien inkluderat landar den på en 3:a.

Europatrilogin #2 | Spänning182 sidor | Jakob Sverker förlag | 2016 (2014) | 978-91-981827-3-6

Bokbloggsjerka 10-13 mars

Den här gången utgick Annika från följande fråga, och kopplade sedan ihop den med ännu ett par frågor:

”What was the last book you read, which wasn’t originally written in your native language?” Skriv gärna dina tankar om böcker på svenska i förhållande till andra språk. Vad ligger dig varmast om hjärtat, vad föredrar du och varför etc. Skriv så kort eller långt du vill och du är välkommen att spåna fritt i eller kring ämnet. Sidospår är mer än välkomna.

Jag läser i stort sett bara på svenska, men sedan finns det böcker vars originalspråk är något annat. Kanske hälften är svenska, hälften från något annat språk, men jag vet inte alls egentligen. Oftast är det engelska som kan vara något annat originalspråk. Men jag tycker det blir extra spännande när det är något annat än svenska och engelska som är originalspråket.

Den senaste boken var originalspråket norska (Röta av Siri Pettersen), inte så långt ifrån svenska. Innan den var det engelska (Columbuskoden av Mike Evans). Lite tråkigt egentligen.

Jag vet inte om det är en tillfällighet men jag har verkligen gillat böcker där originalspråket är på spanska. Det måste vara något med de spanska författarna, deras kultur och känsla. Riktigt bra. Jag tänker på Isabel Allende, Cecilia Samartin, Carlos Ruiz Zafón och även Carole Martinez. Alla har någon snarlik touch som jag älskar. Om du känner till några andra spanska (eller latinamerikanska) författare får du gärna tips mig! 🙂